Till toppen det bär av...
...för vissa av oss. Andra som skulle plagiera eliten och försöka visa sig på styva linan fastnade bara i polaroiden där deras fatala misslyckanden blev förevigade av Martin L. Hoppas nu bara att Martin lägger ut bilderna som visar detta.
En lite rad ska nog jag och Andreas ge till Maria som verkligen lyckades kämpa sig hela vägen upp till toppen trots stor höjdskräck och traumatiska flashbacks från otrevliga minnen. Hela vägen upp till toppen av Paglabacken begav hon sig när herrarna med stort H (Daniel och Andreas) tog sina bobbar och madrasser för att åka som riktiga karlar!!! När det var hennes tur så såg vi bara en röd komet komma nerför backen och ett illskrik som säkert ekar mellan bergsväggarna i Pagla än idag. Efteråt talar en tårögd men lycklig Maria ut om den hemska upplevelsen.
-Det var så många minnen som passerade revy under den 10 sekunder långa åkturen och jag känner mig så lättad eftersom jag äntligen har lyckats göra upp med mitt förflutna som en misslyckad madrassåkare... ...så lycklig bara.
Ja, redaktionen kan bara instämma i att lyckan var total och en slags eufori spred sig i hela hennes omgivning. Den lyckan hittar man bara bland folk som just vunnit OS-guld, blivit föräldrar eller lyckats med ett madrassåk från Paglas högsta topp.
I denna extatiska atmosfär lyckades Jonas plocka fram sin Snowboard, Mathias hittade en ådra fylld av syresatt blod nog för att ta med "Loppan" på ytterligare en tur med boben, Linda lyckades ta bort linsskyddet på kameran och en välexponerad bild fastnade i minnet, Petra bestämde sig för att inte läxa upp Martin mer, ja listan kan göras lång, men av någon anledning så slutade folk med sina tvivel och började se möjligheter istället...
När den magiska stämningen hade lagt sig så begav vi oss tillbaka till elden där vi klämde en sista korv, drack en slurk kaffe och bara stirrade tomt in i elden. Detta magiska ögonblick var på något sätt regisserat på ett mästerligt sätt. Från och med nu skulle vårat stora äventyr börja. Vi skulle gå från teoretiska tågförare till att verkligen få prova på riktigt. Det kändes till och med som om elden talade till oss och med ens blev stämningen så fasansfullt närvarande och påtaglig. Det är nu vi ska skiljas för vinden runt om i landet för att köra tåg! Det är nu vi måste dricka kaffet med naturen som närmsta granne. Det är nu som vi inte kan slå ihop boken och ta en påtår när ATC-felen hopar sig. Det är nu pojkar blir män och flickor blir kvinnor!
/Daniel
En lite rad ska nog jag och Andreas ge till Maria som verkligen lyckades kämpa sig hela vägen upp till toppen trots stor höjdskräck och traumatiska flashbacks från otrevliga minnen. Hela vägen upp till toppen av Paglabacken begav hon sig när herrarna med stort H (Daniel och Andreas) tog sina bobbar och madrasser för att åka som riktiga karlar!!! När det var hennes tur så såg vi bara en röd komet komma nerför backen och ett illskrik som säkert ekar mellan bergsväggarna i Pagla än idag. Efteråt talar en tårögd men lycklig Maria ut om den hemska upplevelsen.
-Det var så många minnen som passerade revy under den 10 sekunder långa åkturen och jag känner mig så lättad eftersom jag äntligen har lyckats göra upp med mitt förflutna som en misslyckad madrassåkare... ...så lycklig bara.
Ja, redaktionen kan bara instämma i att lyckan var total och en slags eufori spred sig i hela hennes omgivning. Den lyckan hittar man bara bland folk som just vunnit OS-guld, blivit föräldrar eller lyckats med ett madrassåk från Paglas högsta topp.
I denna extatiska atmosfär lyckades Jonas plocka fram sin Snowboard, Mathias hittade en ådra fylld av syresatt blod nog för att ta med "Loppan" på ytterligare en tur med boben, Linda lyckades ta bort linsskyddet på kameran och en välexponerad bild fastnade i minnet, Petra bestämde sig för att inte läxa upp Martin mer, ja listan kan göras lång, men av någon anledning så slutade folk med sina tvivel och började se möjligheter istället...
När den magiska stämningen hade lagt sig så begav vi oss tillbaka till elden där vi klämde en sista korv, drack en slurk kaffe och bara stirrade tomt in i elden. Detta magiska ögonblick var på något sätt regisserat på ett mästerligt sätt. Från och med nu skulle vårat stora äventyr börja. Vi skulle gå från teoretiska tågförare till att verkligen få prova på riktigt. Det kändes till och med som om elden talade till oss och med ens blev stämningen så fasansfullt närvarande och påtaglig. Det är nu vi ska skiljas för vinden runt om i landet för att köra tåg! Det är nu vi måste dricka kaffet med naturen som närmsta granne. Det är nu som vi inte kan slå ihop boken och ta en påtår när ATC-felen hopar sig. Det är nu pojkar blir män och flickor blir kvinnor!
/Daniel
Kommentarer
Postat av: Mattias
...och agnarna sållas från vetet.
Postat av: Maria
Ha ha ha.. "Göra upp med mitt förflutna..." Ingen överdrift alls, det var precis så jag sa ;) Men lycklig - Ja!
Postat av: Martin L
Nog hade vi kul. Lite vemodskänsla att spridas ut nu och inte träffas under 4 veckor.
Bilden på fegisarna kommer senare, bara jag får min dator att fatta att det är jag som bestämmer :-).
Trackback
