En vecka...
...har passerat. Kanske inte helt smärtfritt. Det fick då åtminstone Martin känna av. Mer om det sen.
Ja kära kolleger, en vecka har alltså passerat och jag måste säga att det har varit hur kul som helst. Fridagarna har varit ganska långa då vi saknar alla nödvändiga bekvämligheter såsom satellit-TV, PS2 och fantasi.
Resan började i söndags för en vecka sen, anlände till vännäs strax efter 22. Vi irrade runt och rekade lite i byn innan vi packade in oss på rummet som inte var större än baksätet på en Hummer.
Dagen efter hade vi lite introduktion och information. Första passet var upp till luleå på eftermiddagen. Och det var inga som helst problem för våran del. Jag och Kent kom jäkligt bra överens och vi upptäckte ett stort gemensamt intresse i hockey.
Men tillbakavägen blev desto värre. Efter en brakfrukost på hotellet rullade vi hemåt igen. I höjd med älvsbyn fick vi höra att det skett en urspårning och att det kunde ta ett tag. Så vi passade på att ta en fika och ta det lugnt. Sen for vi iväg och fick inte köra längre än till träskholm. Där blev sedan stående från kl 11 på förmiddagen till strax innan 21 på kvällen. Det var nog utan att överdriva en av de längsta dagarna i mitt liv.
Den andra roliga fadäsen som är värd att berätta är ju den där Martin blir drabbad. Han hade en dagstur till Umeå och skulle komma tillbaka till Vännäs på kvällskvisten igen och jag åkte ner till Ånge vid 14-tiden. På morgonen sparkade han lite liv i mig och bad mig lägga nyckeln på personalfördelningen innan jag for. "-Mmm, visst" mumlade jag till svar. När jag satt på stationen och väntade fick jag en olustig känsla av att jag glömt nåt. Så jag kollade igenom att jag hade emd mig allt. Vatten, macka, kläder, pengar, nycklar...allt var ju med! Så vi stack.
I höjd med bräcke ringer telefonen på loket och den snälle farbrorn undrade om jag lämnade någon nyckel till Martin. Oj då...
Så den natten fick Martin känna på det hårda livet som hemlös, hehe.
Nu är jag då hemma och vilar upp ett par dagar. Inte förrän på tisdag kl 16 har jag nästa pass. Så nu ska jag parkera i soffan i två dygn bara för att.
Vi syns på linjen!!
Matte
Ja kära kolleger, en vecka har alltså passerat och jag måste säga att det har varit hur kul som helst. Fridagarna har varit ganska långa då vi saknar alla nödvändiga bekvämligheter såsom satellit-TV, PS2 och fantasi.
Resan började i söndags för en vecka sen, anlände till vännäs strax efter 22. Vi irrade runt och rekade lite i byn innan vi packade in oss på rummet som inte var större än baksätet på en Hummer.
Dagen efter hade vi lite introduktion och information. Första passet var upp till luleå på eftermiddagen. Och det var inga som helst problem för våran del. Jag och Kent kom jäkligt bra överens och vi upptäckte ett stort gemensamt intresse i hockey.
Men tillbakavägen blev desto värre. Efter en brakfrukost på hotellet rullade vi hemåt igen. I höjd med älvsbyn fick vi höra att det skett en urspårning och att det kunde ta ett tag. Så vi passade på att ta en fika och ta det lugnt. Sen for vi iväg och fick inte köra längre än till träskholm. Där blev sedan stående från kl 11 på förmiddagen till strax innan 21 på kvällen. Det var nog utan att överdriva en av de längsta dagarna i mitt liv.
Den andra roliga fadäsen som är värd att berätta är ju den där Martin blir drabbad. Han hade en dagstur till Umeå och skulle komma tillbaka till Vännäs på kvällskvisten igen och jag åkte ner till Ånge vid 14-tiden. På morgonen sparkade han lite liv i mig och bad mig lägga nyckeln på personalfördelningen innan jag for. "-Mmm, visst" mumlade jag till svar. När jag satt på stationen och väntade fick jag en olustig känsla av att jag glömt nåt. Så jag kollade igenom att jag hade emd mig allt. Vatten, macka, kläder, pengar, nycklar...allt var ju med! Så vi stack.
I höjd med bräcke ringer telefonen på loket och den snälle farbrorn undrade om jag lämnade någon nyckel till Martin. Oj då...
Så den natten fick Martin känna på det hårda livet som hemlös, hehe.
Nu är jag då hemma och vilar upp ett par dagar. Inte förrän på tisdag kl 16 har jag nästa pass. Så nu ska jag parkera i soffan i två dygn bara för att.
Vi syns på linjen!!
Matte
Kommentarer
Postat av: Martin L
:-D
Postat av: Petra
Stackars Martin då :)
Trackback
